Blindtarmsinflammation

Blindtarmens masklika bihang kan täppas igen t.ex. för att en bit hård avföring fastnat, för att lymfvävnad i tarmväggen svullnat eller på en tumör. Då kan vätska som bildas fastna och bli infekterad av tarmbakterier.

Det finns ett klassiskt mönster för hur en blindtarmsinflammation brukar utvecklas. Först får man ont i magen i området kring naveln eller ovanför. Efter några timmar känns det som om smärtan har rört sig ner mot högra sidan av magen. Det gör mer ont om man rör sig. Aptiten försvinner och man mår illa. Ibland kräks man. Kroppstemperaturen brukar öka till ca 38 grader, men var tredje som får blindtarmsinflammation får ingen feber alls. Besvären kan komma plötsligt eller smygande.

Äldre personer och små barn får ibland andra symtom som avviker från den typiska sjukdomsbilden. Risken är därför större att det tar längre tid innan en diagnos kan ställas för dessa personer. En sen diagnos kan i sin tur ofta leda till större problem och komplikationer.

Läkaren ställer diagnosen i första hand genom att fråga hur insjuknandet gått till. Sedan tas patientens temperatur. Patienten kan också lämna urinprov och blodprov. Blodprov tas för att kunna analysera CRP eller snabbsänkan. Då kan man se ett protein som bildas i levern vid olika retningstillstånd i kroppen. Läkaren undersöker sedan patienten genom att känna på nedre och högra delen magen och ibland, men sällan, även med ett finger i ändtarmen.

På kvinnor kan man också genomgå en gynekologisk undersökning eftersom det är lätt att förväxla olika gynekologiska besvär med blindtarmsinflammation. Det finns dock ingen undersökning som med 100 % säkerhet kan bekräfta en blindtarmsinflammation. För att träffsäkerheten i diagnosen ska bli större måste ofta undersökning och laboratorieanalyser kompletteras med röntgen eller ultraljud. Är mager går det ofta bra med ett ultraljud men om man har lite mer fettvävnad kan det vara bättre med en datortomografiundersökning (skiktröntgen). Till slut är det läkarens bedömning som får avgöra om en operation ska genomföras eller ej.

Blindtarmsinflammation ska behandlas på sjukhus. Den vanligaste behandlingen är att blindtarmen opereras bort (eller för att vara exakt hela det maskformiga bihanget tas bort) antingen genom ett snitt i buken eller genom s.k. titthålskirurgi. Ofta får patienten ligga kvar på sjukhuset någon dag. I sällsynta fall kan patienten behandlas med antibiotika. Ett exempel på detta kan vara om läkaren bedömer att patienten inte klarar av en operation på grund av ett allvarligt hjärtbesvär.

Behandlas inte en blindtarmsinflammation kan blindtarmen brista. Därför är det alltid viktigt att uppsöka läkare vid misstanke om en inflammation i blindtarmen. Den vanligaste komplikationen efter operation är infektion i såret eller bukhinnan. Det drabbar ungefär 10 procent. Om infektionen blir allvarlig kan patienten behöva läggas in på sjukhus igen. Symtom att vara uppmärksam på vid infektion är stigande feber, mer värk samt att operationssåret blir rödare och mer svullet.

Mellan 2 och 4 procent av de som opereras drabbas av tarmvred. Orsaken till tarmvred är att det blivit stopp i tarmen t.ex. för att ärrvävnad har bildats efter operationen. Oftast sker det inom tre månader från operationen. Symtom på tarmvred är ont i buken och att magen svullnar. Man kan också må illa och kräkas. Tarmvred är en komplikation som behöver opereras akut.